Ibland behöver ett rum en ny entré.
Berättelsen
Ibland händer det att du börjar prata —
och känner direkt att rummet inte riktigt är där.
Orden landar inte.
Energien fastnar någonstans i luften.
Du märker det på kropparna.
Någon lutar sig bakåt.
Någon tittar ner.
Någon väntar.
Då kan du göra något oväntat.
Du kan säga:
“Ursäkta.”
Och så går du ut ur rummet.
En halv minut senare öppnar du dörren igen.
Du går in.
Som om du just kommit dit.
Plötsligt skrattar någon.
Axlar sjunker.
Rummet blir mänskligt igen.
Och nu kan du börja på riktigt.
Inte för att planen ändrades.
Utan för att människorna kom tillbaka till rummet.
Reflektion
• När har du själv märkt att ett samtal tappat energin?
• Vad skulle hända om du vågade börja om istället för att kämpa vidare?
• Hur reagerar människor när någon visar mänsklighet istället för perfektion?