Berättelsen

När jag beskriver hur man söker jobb brukar jag inte börja med jobb alls. Jag börjar med något alla förstår:

“Tänk att du söker bostad.”

För när vi söker bostad gör vi något helt naturligt:

• • Vi letar brett.
• • Vi lär oss priser, standarder och områden.
• • Vi skaffar referenser som visar att vi klarar hyran.
• • Vi förstår vad som är rimligt och vad som är för dyrt.
• • Vi lär oss vad vi vill ha — och vad vi absolut inte vill ha.

Ingen skäms för att bo i en etta. Ingen tror att det är för alltid. Det är bara ett steg.

När vi behöver större tar vi med oss erfarenheten. När vi bor i villa kanske vi tänker:

“Det här tar för mycket tid. Jag vill ha något mindre, lugnare, enklare.”

Det är så vi tänker när vi söker bostad. Och det är precis så vi borde tänka när vi söker jobb.

“AF kräver att jag söker jobb i hela landet…”

Många säger det med uppgivenhet.

“De kräver att jag söker jobb i hela landet.”

Jag svarar:

“Jättebra. Då fyller du kvoten snabbt.”

Det är som att söka en massa bostäder du ändå inte kommer flytta till:

• • standardansökan
• • låg risk att du får det
• • snabbt gjort
• • kvoten fylld

Och vad får du då?

“Tid. Massor av tid.”

Tid att söka de jobb du faktiskt vill ha. Tid att skriva ansökningar som betyder något. Tid att besöka arbetsplatser, prata med människor, hitta rätt referenser.

För ofta är det hos referensen jobbet finns. Eller hos den som tipsar. Eller hos den som säger:

“Du… jag vet en som söker precis en sån som du.”

Det är då det händer. Det är då det lossnar. Det är då människor säger:

“Nu begriper jag vad jag håller på med.” “Det här är ju roligt.” “Jag har kontroll.”

Det är inte magi. Det är bara en bättre bild.

Reflektionsruta

Ta en liten stund. Det här handlar inte om krav — utan om riktning.

• • Vilket “boende” befinner du dig i just nu i ditt arbetsliv?
• • Vad skulle motsvara en etta, tvåa eller villa för dig?
• • Vilka referenser, kontakter eller besök skulle hjälpa dig vidare?

“Du söker inte jobb. Du söker rätt plats att bo i.” — Svärdet