Utdrag

Ibland finns det personer som behöver höja sin egen position genom att sänka andras.

Ni satt i ett gemensamt möte.

Samtalet flöt.
Idéer delades.
Stämningen var god.

Varje gång någon presenterade ett förslag lutade du dig tillbaka och sa:

“Det där har vi redan testat.”
“Det där kommer inte fungera.”
“Jag gjorde något bättre förra året.”

Det var sällan högt.
Men det var återkommande.

Som små omkörningar i samtalet.

Till slut började folk tveka innan de pratade.
Inte för att idéerna var svaga — utan för att de visste att du skulle köra om dem innan de hunnit fram.

Du log.
Du kände dig trygg i din position.

Men rummet blev tystare.

Vad var det som körde?

Om vi tänker oss drivkrafter som olika bilmodeller, kan detta ibland likna en BMW i vänsterfilen.

Motorn är stark.
Självförtroendet högt.
Farten viktig.

Men blinkersen används inte alltid.

Man kör om — utan att riktigt visa vart man är på väg.

I grunden finns ofta en annan motor bakom:

Behovet att bli sedd.
Att bli bekräftad.
Att känna att man duger.

När den känslan saknas kan man börja höja sig själv genom att sänka andra.

Reflektion

När händer det att du själv kör om i samtal — utan att märka det?

Vad händer i gruppen när någon ofta korrigerar istället för bygger vidare?

Och vad ligger egentligen bakom behovet att alltid ligga före?

Avslut

Styrka handlar inte om att köra om flest.
Utan om att kunna köra sida vid sida.

När vi vågar låta andras idéer få fart också, växer både gruppen och självkänslan.

Ibland räcker det med att slå på blinkersen — och visa att man är med i samma resa.

Den här typen av berättelse fyller en viktig funktion:

• Den synliggör ett beteende som många känner igen
• Men utan att peka ut eller skamma
• Den öppnar reflektion även hos den som känner igen sig

Vill du att vi gör en “ljusare spegel” också?

Alltså motsatsen — den som lyfter andra så att hela gruppen växer?