En berättelse om styrka, arbete och ett bord där alla fick plats.
“Man hade kanske inte mycket — men dörren stod alltid öppen.”
Berättelsen
När järnvägen byggdes genom inlandet fick vissa familjer ett litet torp.
Ett krontorp.
Inte mycket mer än ett hus och mark som ännu inte riktigt var åker.
Min farmor och farfar fick ett sådant.
Farmor bröt mark.
Farfar arbetade i skogen.
Det fanns tre kor.
Två grisar.
Och tio barn.
Åtta pojkar.
Två flickor.
Den äldste sonen fick tidigt börja arbeta.
Han blev getare.
Inte för att någon planerat det så.
Utan för att livet ibland kräver det.
Men något var alltid detsamma i huset.
Dörren stod öppen.
Och kom någon förbi fick de mat.
Inte för att familjen hade överflöd.
Utan för att man delar när man kan.
När man ser tillbaka på det livet är det lätt att förstå något viktigt.
Barnen växte upp.
Och nästan alla blev småföretagare.
Inte för att någon lärde dem entreprenörskap.
Utan för att de hade sett hur man arbetar, delar och håller ihop.
Reflektion
Ta en liten stund.
• Vad i din uppväxt har format din syn på arbete och ansvar?
• Vilka värderingar från tidigare generationer bär du fortfarande med dig?
• Hur visar du själv generositet i ditt liv?
“Rikedom mäts inte alltid i pengar — ibland i hur många som får plats vid bordet.” — Svärdet