När du följer älven finns det alltid en plats där man stannar.
En liten rastplats vid stranden.
Vattnet går tungt förbi.
Timret driver långsamt nedströms.
Flottarna arbetar vidare i sin takt.
Men innan ni kommer fram har du och din bror fått ett uppdrag.
Ni springer före.
Samlar granris.
Lägger upp en liten eldplats.
När de andra kommer fram brinner redan elden.
Maten vid elden
Din far sätter sig lugnt ner.
Här ute är han bara sig själv.
Inte konstnären i sin ateljé.
Inte mannen som målar älven och flottarna.
Bara en människa vid en eld.
Ur väskan kommer maten fram.
Rökt fläsk.
Renkött.
Getost.
Tunnbröd.
Kaffepannan får sin plats i glöden.
Och innan någon börjar äta säger han en enkel sak:
“Ta så du får smaka – då räcker det till alla.”
Det är inte en regel.
Det är bara ett sätt att tänka.
Den lilla nyckeln
När alla tar lagom
räcker det ofta längre än man tror.
Inte bara maten.
Utan också gemenskapen runt elden.
Den stilla bilden
Senare i livet kan du ibland se samma sak framför dig.
Älven som rör sig sakta.
Timret som flyter förbi.
Elden som brinner vid stranden.
Och en man som sitter där och ser till
att alla får smaka.
Den djupare tanken
En del människor lämnar efter sig stora saker.
Andra lämnar något enklare.
Ett sätt att vara.
En liten mening vid en eld
som följer dig genom livet.