Stämmfiskarna i tjärnarna
När järnvägen var byggd växte en liten torparby fram vid Rankbäcken.
Bäcken rinner mot Vindelälven.
Men varje vår när älven svällde hände något märkligt.
Vattnet pressades tillbaka upp i bäcken
så att det ibland rann åt fel håll.
Då fylldes tjärnarna med vatten.
Och med vattnet kom fisken.
Små beniga rackare som ni kallade stämm.
De kom i mängder.
Farmors fångst
När det hände stod farmor inte still.
Mjärdar sattes ut.
De fångade fisken
men lät de minsta slinka igenom.
Så gick inget till spillo i onödan.
Ur mjärdarna kom stämm i mängder.
Och ibland något bättre också.
En gädda.
En abborre.
Grisens fest
Det mesta gick till grisen.
Det var mat som blev till annat liv.
Och farmor såg till att det fanns.
Inte genom tur.
Utan genom att veta hur naturen fungerade.
Byns skratt
I byn gick det en liten sägen.
Hos Fattig-Macke får man äta stämm.
Och ni barn fick ibland höra:
“Fattig Matsons pojkar.”
Sagt med ett snett leende.
Den lilla nyckeln
Men den som kan läsa vatten,
förstå vårfloden
och sätta mjärdar på rätt plats
är sällan fattig.