När det hände stod farmor inte still.
Hon fiskade hejvilt.
Inte för nöjes skull.
Utan för att något hemma i gården behövde mat.
Grisen.
Och stämmfiskarna blev grisens festmåltid.
Bygdens rykte
I byn började folk säga något med ett skratt:
Hos Fattig-Macke får man äta stämm.
Och ni barn fick ibland höra:
“Fattig Matsons pojkar.”
Inte alltid sagt snällt.
Men sådant fastnar inte alltid där det sägs.
Den lilla nyckeln
För den som kan ta vara på det naturen ger
är sällan riktigt fattig.
En bäck.
En vårflod.
Lite fisk i mängder.
Det räcker långt.