När du ser tillbaka på ett liv
kan det ibland verka som om allt hänger ihop på ett märkligt sätt.
Som om någon väver trådar du inte riktigt ser.
Din far bar på sina egna bördor.
Han var rädd för åskan.
Rädd för ryssen.
Och kanske mest av allt för överklassen.
Mindervärdet satt djupt.
När han var liten föll han från ett fönster.
Handen bröts.
Den gipsades fel
och växte ihop på sitt eget sätt.
Det märkliga i livet
Ibland kan något som först ser ut som en olycka
bli en del av en väg du inte kunnat planera.
För den där handen gjorde att din far en dag hamnade på Vanföreanstalten i Göteborg.
Och där mötte han någon.
Din mor.
Hon var också elev där.
Där trådarna möts
Två människor.
Var och en med sin egen historia.
Var och en med något i livet som blivit annorlunda.
Och just där korsas deras vägar.
Den lilla nyckeln
När du ser tillbaka kan du ibland undra över hur livet fungerar.
Hur en felgipsad hand
kan bli en väg till ett möte.
Hur ett möte
kan bli början på en familj.
Den stilla tanken
Kanske är det så livet ofta fungerar.
Vi tror att vi går våra egna vägar.
Men ibland verkar det som om någon annan
sitter där och väver trådarna lite i smyg.