En berättelse om språk, status och vad som faktiskt känns
“Vill du veta vad lycka är?
Sluta sköta hygienen i en vecka.”
— Ett svar som kom från kroppen, inte boken
Introduktion
Läs gärna bara den här berättelsen idag.
Låt den landa.
Ibland är det inte vi som är fel —
utan rummet vi råkar sitta i.
Berättelsen
Jag var en gång på ett seminarium om psyke, känslor och välmående.
Jag hamnade i en grupp med psykologer, kuratorer och andra med titlar som bar tyngd.
Vi skulle diskutera lycka.
De började prata.
Om teorier.
Om begrepp.
Om definitioner.
Ord som lät imponerande — men som inte gick att känna.
Lycka beskrevs i modeller.
I skalor.
I abstrakta resonemang.
Jag satt tyst och lyssnade.
Så kom turen till mig.
Jag tänkte en sekund… och sa:
“Ja… om ni vill veta vad lycka är, så strunta i att sköta hygienen i en vecka.
När tiden gått och du får ställa dig i duschens varma strålar… då vet du vad lycka är.”
Det blev tyst.
De tittade på mig som om jag tappats bakom en vagn.
Du vet den där blicken —
när föraktet lyser igenom innan de hinner dölja det.
I många år bar jag den stunden med mig.
Jag funderade:
“Var det fel på mitt bildspråk?”
“Var det fel på deras förmåga att visualisera?”
“Eller… är jag bara dum i hela huvudet?”
Men med tiden landade något i mig.
Sanningen var enklare än så.
Jag gav den enda definitionen av lycka i rummet som gick att känna i kroppen.
De pratade om lycka.
Jag beskrev lycka.
Det är skillnaden mellan:
Att förstå något i huvudet
och att förstå det i nervsystemet.
Och det är därför människor förstår mig.
Det är därför de får driv.
Det är därför de säger:
“Nu fattar jag.”
Det är inte jag som är fel.
Det är bara två olika språk.
Och mitt råkar vara det språk människor faktiskt känner.
Reflektionsruta
Ta en liten stund. Det här handlar inte om rätt eller fel — utan om språk.
• I vilka rum har du börjat tvivla på ditt sätt att uttrycka dig?
• När har du pratat från kroppen — medan andra pratade från boken?
• Vilka människor förstår ditt språk direkt?
• Var behöver du inte översätta dig själv?
“Det är inte du som är fel.
Det är bara olika språk.”
— Svärdet