Ibland finns det människor i en familj
som det inte talas så mycket om.
Inte för att de var oviktiga.
Utan för att livet inte gick som man hade tänkt.
Du har en bild av huset i Sorsele.
Framför står barnen.
Många barn.
Och där står också mannen med björnmössan.
Han drev ett slakteri och en liten butik.
Han tänkte ofta mer med hjärtat än med räkneboken.
När människor behövde mat
fick de handla ändå.
På kredit.
Till slut gick affären omkull.
Och då blev det tyst kring honom.
Inte av elakhet.
Bara för att människor ibland har svårt att tala om det
som inte gick vägen.
Minnet du bär
Men du minns något annat.
En man i en gungstol.
Inte gammal.
Yngre än du själv är idag.
Gungande lite stilla.
En människa som en gång försökte göra rätt.
Den lilla nyckeln
Ibland mäts människor efter hur deras affärer slutade.
Men livet mäts också på ett annat sätt.
Hur de behandlade andra människor
när det verkligen behövdes.
Den stilla tanken
En affär kan gå i konkurs.
Men ett öppet hjärta gör det sällan.
Och ibland lever den sortens arv kvar
längre än både hus och företag.
Bois, det finns något mycket starkt i den sista detaljen du sa:
“Yngre än mig i dag.”
Den meningen gör att tiden plötsligt vänder sig.
Du ser honom inte längre som en gammal människa.
Utan som en man mitt i livet
som försökte göra det han trodde var rätt.