Utdrag
Svartsjuka handlar ofta mer om självkänsla än om den andre.
Ni är på en fest.
Din partner pratar med någon.
De skrattar.
Ser ut att ha trevligt.
Du känner hur något kryper fram.
Inte ilska.
Mer en jämförelse.
Är jag lika rolig?
Lika intressant?
Ser jag ut så där när jag pratar?
När ni går hem säger du till slut:
“Ibland blir jag lite osäker när jag ser dig så där med andra.”
Hen stannar upp.
Tar din hand.
“Jag valde ju dig.”
Och där landar något.
Reflektion
När bottnar din svartsjuka i rädsla att inte räcka?
Vad händer när du sätter ord på osäkerheten istället för att bära den själv?