Utdrag
Svartsjuka börjar sällan med fakta — utan med känsla.
Du sitter bredvid din partner i soffan.
Allt är lugnt.
Tills mobilen plingar till.
Du ser hur hen ler lite åt skärmen.
Inget konstigt egentligen.
Men något rör sig inom dig.
Tankarna börjar direkt:
Vem skriver?
Varför ler hen så där?
Har jag missat något?
Du säger inget.
Men känslan sitter kvar.
Senare frågar du — lite försiktigt.
Det visar sig vara en kollega som skickat ett skämt.
Ni skrattar åt din oro.
Inte för att den var löjlig — utan för att den var mänsklig.
Reflektion
När reagerar du på känsla innan fakta?
Hur kan du dela din oro utan att anklaga?