Utdrag
Svartsjuka tappar ofta kraft när den möts med öppenhet.
Det hade skavt en tid.
Små kommentarer.
Lite vaksamhet.
Till slut satte ni er ner.
Inte i konflikt.
Utan i nyfikenhet.
Du sa:
“Jag märker att jag blir svartsjuk ibland… inte för att jag inte litar på dig, utan för att jag är rädd att förlora det vi har.”
Det blev tyst.
Men mjukt.
Din partner svarade:
“Tack för att du säger det. Jag vill att du ska känna dig trygg.”
Där förändrades svartsjukan.
Från hot → till samtal.
Reflektion
Vad händer när svartsjuka får mötas med trygghet istället för försvar?
Hur kan sårbarhet skapa närhet?