Du kanske någon gång har följt med ut i skogen en tidig morgon.
Inte för att promenera.
Utan för att hämta hem det skogen ger.
Ni packar lite enkelt fika.
Några hinkar.
En mugg att plocka med.
Färden dit kan vara ett litet äventyr i sig.
Kanske sitter du trångt någonstans – i en sidovagn, på en bänk eller på en filt bland väskor och hinkar.
Någon skrattar.
Någon berättar vart ni är på väg.
Och när ni väl kommer fram händer något särskilt.
Alla börjar plocka.
Någon hittar först.
Någon annan ropar:
“Här är det fullt!”
Hinkarna fylls långsamt.
En del människor plockar lugnt.
Andra rör sig genom riset nästan som en skördetröska.
Bären försvinner snabbt ner i muggen.
Efter en stund kommer den bästa stunden.
Fikat.
Ni sitter där mitt i skogen.
Lite blå om fingrarna.
Lite trötta i ryggen.
Men kaffet smakar bättre än någon annanstans.
Och skrattet går lätt.
När ni åker hem igen är hinkarna tunga.
Men något annat har också fyllts.
Den lilla nyckeln
När alla hjälper till räcker skogens gåvor långt.
Sylt.
Saft.
Bär till vintern.
Men det som ofta räcker ännu längre är minnet av dagen tillsammans.
Den djupare tanken
Det är lätt att tro att rikedom bara finns i pengar.
Men ibland ligger den i något mycket enklare.
En skog.
En hink.
En familj som plockar tillsammans.
Och när vintern kommer finns både sylt i skafferiet
och minnen som värmer lika mycket.