En nyckel om ansvar – och varför vissa saker plötsligt går fortare.
“Ta mina skor så går det fortare.”
Berättelsen
När du var barn kunde du ibland få ett litet uppdrag hemma.
Hämta posten.
Sopa snön från bilen.
Hämta vatten.
Och ibland kändes det där uppdraget lite motigt.
Då kunde en pappa säga något märkligt:
“Ta mina skor så går det fortare.”
Du tog skorna.
De var alldeles för stora.
Det blev egentligen svårare att gå.
Men något annat hände.
Plötsligt blev uppdraget lite roligare.
Lite viktigare.
Lite mer på riktigt.
Det var inte längre bara ett ärende.
Du gick i någon annans skor.
Många år senare kan du säga samma sak till någon yngre.
Och när de skrattar igenkännande förstår du något:
Det där uttrycket levde vidare i familjen.
Inte för att det var praktiskt.
Utan för att det lärde något viktigt.
Nyckeln
När du tar någon annans skor
förstår du uppgiften på ett nytt sätt.
Inte för att skorna passar.
Utan för att du tar rollen på allvar.
Reflektion
Ta en liten stund.
• När i ditt liv skulle det hjälpa att “ta någon annans skor”?
• Finns det en uppgift som skulle kännas annorlunda om du såg den som ditt ansvar?
• Vad händer när du kliver in i rollen istället för att stå bredvid den?
“Att gå i någon annans skor gör inte vägen kortare.
Men den gör stegen viktigare.” — Svärdet