En berättelse om roller, närvaro och hur ett rum blir mänskligt.
“När rollerna blir för tydliga – behöver någon göra något oväntat.”
Berättelsen
Du kommer in i ett rum.
Framför dig sitter en grupp militärer.
Officerare. Stjärnor på axlarna. Kamouflagekläder.
Rummet är tyst.
Alla väntar.
De väntar på att du ska börja.
På att du ska ta rollen.
På att du ska visa respekt för hierarkin.
Men du gör något annat.
Du tittar inte på dem.
Du tittar på klockan.
Och du står bara där.
En minut går.
Till slut börjar någon skratta.
Sedan skrattar fler.
Plötsligt faller spänningen i rummet.
Uniformerna försvinner.
Kvar sitter människor.
Och då kan dagen börja på riktigt.
När ni träffades nästa gång hade de civila kläder.
Reflektionsruta
Ta en liten stund.
• När har roller i ett rum gjort människor stela eller försiktiga?
• Vad händer när någon bryter mönstret med något oväntat?
• I vilka situationer skulle lite mer mänsklighet göra samtalet lättare?
“När roller släpper framträder människan.” — Svärdet